Ja nu är lovet slut. Första dagen på den nya terminen lägger hela Göteborgs stad en studiedag. Hur tänker de då undrar man?

Lillasyster har vägrat gå till fritids på hela lovet så hon har vart hemma med mig i tre veckor nu.

Det har vart påfrästande för jag kände mig dålig redan innan jul. Men vi har haft det lugnt ihop, trots att jag har varit deprimerad.

Så fort julen tog slut försvann min makes ilska och nu har vi det inte lika hysteriskt längre.

Han har vägrat skriva på skilsmässopapperna så de ligger på köksbänken och väntar.

Jag väntar på bättre tider, nu när allt är lugnare behöver jag inte stressa. Tar det som det kommer i stället. Söker nytt boende men lever som vanligt under tiden.

I helgen tog jag flykt till syster och hennes kille. Vi kollade film, drack smoothie och bara mös. Det var verkligen avkopplande.

På bussen hem kunde jag fundera och reflektera över allt jag såg. Det var en solig, vacker söndag och massvis med folk gick i stan.

Familjer med sina barn med sig.

Detta är en aktivitet som är fullkomligt omöjlig för vår del. Finns inte på kartan. Barnen ballar ur och vi vuxna riskerar hjärtinfarkt av stressen.

För egen del gillar jag inte alls att gå på stan längre heller. Jag blir så enormt stressad, orolig och får panikångest. Människorna, ljuden, alla intryck, hastigheten. Är det min eventuella ADHD som talar?

Det är dock en sorg att vi som familj blir begränsade i så mycket pga funktionshinderna. Det ser så trevligt ut med familjerna som går stilla genom stan, shoppar lite, fikar, stannar upp för att lyssna på gatumusikanter.

Nu får vi se hur det går med skolgången för lillasyster denna termin. Hoppas på det bästa!

Och jag håller tummarna att det går att få iväg henne i morgon utan massa bråk.

Denna vecka blir fullspäckad. Två BUP besök, två läkarbesök, ett kalas samt Disney on Ice och bio på söndag.

Tjillevippen från Embula