De senaste dagarna har min man och jag haft det lugnt och bra ihop. Han har engagerat sig för att vara extra gullig och snäll.

I natt vaknade dock lillasyster kl 03 och kunde inte somna om. När hon ligger där vaken om natten så sparkas hon, sjunger, gnäller efter mat och väsnas på massa fler sätt för att väcka resen av familjen. Vilket hon lyckas med.

Och vips - så fort vi stiger upp vid 06 för att fixa oss inför dagen så blir det bråk mellan min make och mig.

Så fort minsta lilla påfrästning bryts alltså det vi byggt upp. Vi hugger mot varandra direkt utan att förstå varandra.

Detta tror jag dock inte är så ovanligt och konstigt. Hur många vore mjuka och Goa efter fyra-fem timmars sömn?!

Men det är ändå tråkigt!

Klockan 8,30 skulle min man och jag vara på BUP men bilen vägrade att starta när jag kom till parkeringen strax innan 8. Kallt var det, som attan!

Så det blev till att promenixa till skolan medan husband ringde far sin som kom och räddade oss med sin gubb-Merca.

Så vi kom till BUP, efter många om och men och där gick vi igenom bibban på typ 1000 sidor för att försöka gräva fram om lillasyster har autism.

Hon kan absolut inte ha autism! Inget stämde in på henne.

Själv gissar jag nu på ADHD och ODD.

Nu ligger jag i lillasysters fotända och myser medan hon tittar på Hjärnkintoret. Även maken sitter här med oss och kollar. Storebror spelar med sin kompis.

Lugnet är återställt i livet. För nu... :-)