Idag har jag öppnat en ny grupp på Facebook. En "filial" till Hjärtefrågor. Stöttepelaren NPF Gbg som riktar sig till individer med anknytning till NPF i Gbg och omnejd.

Jag har totalt gått in i detta under hela dagen. Blir som uppslukad och så glad. Att knyta nya bekantskaper med personer som lever i en liknande vardag som oss betyder så ofantligt mycket för mig.

Jag tänker tillbaka till i somras när vi skulle lämna Attentionlägret i Idre. Lämna våra nyfunna vänner. Vännerna som blivit så betydelsefulla under de få dagarna vi hade ihop.

Avskedet fick mig att gå in i en djup depression. Det var strax efter hemkomsten som jag la in mig på sjukhuset där jag kom att stanna en hel månad.

Att känna en samhörighet med andra föräldrar till NPF-barn visade sig vara så ofantligt viktigt för mig. Viktigare än vad jag anade.

Samhället i stort erbjuder ingen samhörighet för oss, tvärt i mot - vi är en oförstådd minoritet.

De som man glor på. De som man fnyser åt. De som man bannar lite sådär halvhögt.

De som inte passar in.

Nu har jag ett forum där jag passar in. Där jag är accepterad.
Där jag blir FÖRSTÅDD.
I min egen stad.

Förstår ni hur stort detta är för mig?

Jag behöver inte vänta till augusti och åka 50 mil för att få uppleva den härliga känsla det är att få tillhöra ett sammanhang där man passar in.